Julspel

Klientelet på Fregatten var ovanligt imbecillt ikväll - skrik och bråk. Att prata julfirande är tabu, flertalet är ensamma och kommer nog att sitta här på julafton också, Fregatten brukar hålla öppet. Barflugorna har fått spel och strax blir stöket alltför enerverande - jag gör sorti, det är ändå stängningsdags. Men än finns det tid för en öl på Boomers. Boomer är lite trist men trist passar fint ikväll och för en gångs skull blir jag riktigt tacksam över att tv'n står på. Och så en avslutande promenad genom Rörsjöparken. På håll ser jag tre siluetter i det svaga motljuset. De verkar inbegripna i något som ser ut att vara ett mellanting mellan dans och slagsmål. En pantomim kanske eller repetition inför julspelet? De studsar upp och ner, fram och tillbaks, förryckt och nästan lite kusligt så här i den kyliga natten. Det är väl någon knäpp drog som gjort dem förryckta. Glad att de befinner sig en bit bort, betraktar jag skådespelet en stund innan jag skyndar på stegen hemåt. Förryckt förvisso, men på något vis ändå väldigt välbekant. Efter ett tag trillar polletten ner, det är ju klockrent - "Rabbits Moon".

julbord

Måtte det få ett slut nån gång, detta ändlösa lämmeltåg, på väg till Big Bowl för att äta julbord. Såvida populasen inte slussas med buss från vischan, väntar de in varandra utanför medans de dricker medhavd öl och pluntsprit (på gatan!). De flesta är redan lite på lyran men det verkar inte vara tillräckligt för att de ska våga sig in, först måste hela mobben vara samlad. De ansluter i mindre grupper, vanligtvis med taxi, förfriskade och överparfymerade. Väl samlade gör mobben entré och väl till bords kan frosseriet strax ta sin början, men inte riktigt än. Man måste komma överens om vad som skall drickas och veta vad de andra beställer, detta kan ta sin lilla tid. Så är det äntligen dags, men nu måste någon ta det första svåra steget mot buffén, den första pingvinen måste hoppa i plurret innan de andra övervinner sin tvekan, sen blir det rusning. Bufféns läckerheter har på ett ögonblick förvandlats till oigenkännlighet i mer eller mindre egensinnigt komponerade "röror" av lax, korv, sill, skinka, ägg, janssons, varmt och kallt i en salig blandning. Det verkar inte spela så stor roll, det blandar sig ju ändå i magen. Huvudsaken är att det är mycket, mer för att det är "gratis" än för att det är gott, och man får ju faktiskt äta hur mycket man vill. Ja, det är ett svineri helt utan proportioner. Mitt i allt är det rökpaus - ut på gatan igen. Folk är uppklädda och känner sig lite fina, särskilt grabbarna som fått tillfälle att sätta på sig en illasittande Dressmankostym och än en gång kommer pluntorna fram. Kaffe och avec följer. och så klart den obligatoriska bowlingrundan som gör gästerna uppspelta som små barn i ett lekland. När besöket väl är över strömmar fårskocken återigen ut på gatan och nu börjar ett oändligt dividerande om var man ska ta vägen, nästa ställe, övertalningar och taxibeställningar, gapande och skrik hit och dit. Och det är naturligtvis nu man brukar ha oturen att passera spektaklet. Tillsynes vuxna människor beter sig som tonåringar som fått smaka starkt för första gången och förpestar hela kvarteret med sitt väsen. Inte ens utanför de värsta krogarna går det till så här, men det är klart - det här rör sig ju om amatörer. Jag brukar skadeglatt försöka mildra min irritation genom att tänka på alla de som gör bort sig. De som försöker få sina arbetskamrater i säng - annars så alldagliga och trista arbetskamrater som nu plötsligt, om än lite suddigt, är riktigt raffiga och doftar så förföriskt av parfym, svett och jäger. De som vill prata med chefen som om de vore kompisar, på samma nivå, eller helt enkelt säger honom ett sanningens ord. De som slokörade, bakis och med svansen mellan benen måste gå till jobbet nästa dag och skämmas.

Gemyt

Ja det är en stämningsfull atmosfär så här års, varm och kärleksfull, genomsyrad av julens glada budskap (kanske lite snaskigt det där med att den helige ande ska komma över Maria). Men jag saknar ljusgirlangerna som brukade hänga mellan husen längs Östra Förstadsgatan (och flaggorna under sommarhalvåret). Träden längs Kungsgatan kunde gott också pyntas med juleljus, och träden i Rörsjöparken - alla träden. Det kan aldrig bli för mycket julgransbelysning, det kan aldrig bli för mycket jul. 

Entré - cul-de-sac

Bläddrar igenom entré NEWS # 10/dec.-13. Ack ja, karln har dille på golv och belysning, fixeringen ter sig nästan sjuklig. Meinhart Krumrei informerar om att deras "...stora ombyggnad pågår för fullt" (?!) men att man nu gör "...ett litet uppehåll i byggandet så att du får en chans att verkligen njuta av stämningen". Jag har då inte märkt av något byggande (förutom att man rivit bort golv och tak) eller sett några tecken på "tysk effektivitet". Det hela verkar ha gått i stå. I sin lilla ledare beskriver Meinhart mest julpynt och julpyssel men inflikar också, pedagogiskt så att vi alla ska förstå - "Det låter när man bygger, det kommer vi inte undan". Som sagt, jag tycker nog att vi har kommit undan det rätt så bra hittills. Inte alls samma stök och oväsen som det var på Triangeln, lungt och skönt som vanligt. Notisen på sida 2 - "En ny Entré", inleds av någon slags luddig beskrivning, fabulering eller utopisk framtidsvision, svårt att veta vilket, om hur pendlare och bilburna har sällskap av varandra (?) i butiker, restauranger och kaféer, och har "...gjort Entré till sin personliga shoppingfavorit". Ja, det låter ganska stolligt, man kan nästan tro att skribenten varit full. Arkitektur och planering dryftas - "Idag kommer man nästan direkt in till Hemköp, och har ingen direkt kontakt med det övriga Entré". Tja, det är ju så ni har planerat och byggt det. Man kan ju undra varför man inte gjort fler in/utgångar och byggt en "egen" entré istället för att nöja sig med Hemköps befintliga. Det är väl A och O att ha öppet åt varje håll så att folk kan gå igenom istället för runt om. Komplexet heter trots allt Entré Malmö. Men men... Det är Fojab arkitekter som ritat huset. Vidare påstås det att Hemköp skall flytta till "Torghuset" vilket i nuläget inte alls är sant. Det är ett rent önsketänkande från Krumrei och Commerz Real's sida. De verkar tänka - om vi låtsas riktigt innerligt att det är så, så blir det så. Hemköp säger nej, kommunen säger nej och alla andra säger nej. Notisen avslutas med att man vill "...förvandla Entré till en mer integrerad och attraktiv del av den urbana miljön vid Värnhemstorget. Hela kvarteret kommer att bli mer attraktivt för shoppare och flanörer". Kanske en viss övertro på sin egen betydelse och kanske inte riktigt genomtänkt. Vill man verkligen vara en del av den urbana miljön vid just Värnhemstorget? Komplement låter bättre. Notisen är inte undertecknad men jag misstänker att det är Meinhart som snickrat ihop texten alldeles själv. Den puerila tonen är den samma, och som ett monotont mantra eller en hypnotisk besvärjelse upprepas orden likt en ändlös "cut up" - varm atmosfär, spännande, belysningssystem, behagligt, ljust, vackert stengolv, shoppingupplevelse, attraktivt, inbjudande, inspirerande... ... Verklighetsfrämmande.

Spontanlunch

Skulle egentligen bara ha en pensel (0,5) från Drewex, men det ser ju så himla trevligt ut och nog är jag allt lite hungrig. Tur att det finns en uteservering kvar så här års, och inte mycket folk heller trots att det är mitt under lunchrushen.

Pilgatan up to date, dec.-13

Ja, vad ska man säga - här står tiden still, år ut och år in. Man får väl konstatera att Akelius är bättre på att kasta ut folk än vad de är på att locka dem till sig. Kan inte låta bli att tänka på olika klantars "vision" om Pilgatan, "lyftet" o.s.v. . Det skulle ju bli så fint. Och så blev det så... Tja, fiasko är väl inte ett helt fel ord i sammanhanget. Pengar och makt är sannerligen ingen garanti för kompetens. Däremot verkar pengar och makt vara en garanti för att inte ens de mest dumma och mest infantila infall skall ifrågasättas. Vilken pajas som helst, förutsatt att man har ohyggliga mängder flis, får visst rumstera runt och leka stadsplanering, köpcentrum, arkitekt, chef, und so weiter... När de svänger sig med begrepp som idé, vision, koncept, analys, mål och kalkyl - låter det lika löjligt som när ett litet barn har bläddrat i ordlistan och börjat använda svåra ord utan att förstå dem. Det var ju så trevligt här tidigare, i synnerhet med Öppna Hjärtat och Malmö Bakficka (secondhand) som nog drog fler kunder än vad Entré gör. Entré hade säkert varit ytterst tacksamma idag om de haft nyss nämnda som grannar, deras nuvarande strategi verkar ju vara att försöka dra nytta av andras popularitet. Ett par lokaler är faktiskt uthyrda längst ned i den här längan, Entré Style (frisör) och Entré Trafikskola. Undrar om de också planerar att byta sina fantasifulla namn när Entré Malmö blir Malmö Plaza. Det vore iallafall dumt att haka på Plaza. Längst ned ut mot Fredsgatan ligger zoobutiken som legat här jag vet inte hur länge. Tyvärr har de bytt namn från det lite mer proffsiga ZooAB till Djurmagazinet. Butiken sätter lite färg på miljön. Vill man fly det grå kan man gå in och fånstirra på en hamster eller exotiska fiskar t.ex. .

Peace...

Ja, det är vackert. Att blicka ut över nejderna, låta tankarna vandra. Känna hur lugnet sänker sig, fridfull till sinnes... Peace.
 

Snålblåst

Några skäggiga skolbarn trotsar kylan och leker med en boll i Rörsjöparkens, så här års, torrlagda plaskdamm. Töserna sitter på bänkarna intill i sina hucklen, röker och dricker energidryck - Värnhemsskolan håller visst lunch. Ett av gängen har samlats runt en skraltig VW Passat borta vid kiosken, det ser ut att vara ett par äldre bröder eller drop out´s som är och hälsar på. Från bilstereon dunkar skithäftig hiphop på högsta volym, jag tror de leker ghetto eller hood. På Kungsgatan hamnar jag jämnsides med en äldre, stilig dam som spontant kläcker ur sig - fy faan vá dé blåser kallt! -  på den mest bräkiga skånska. -Ja fy för Den lede, ger jag till svar. Alkisar och pundare har blåst bort från Pusherstreet. Ett par av dem har tagit sin tillflykt till busskuren där de sitter och kurar, ruggar som små vindpinade uggleungar. Mot Hemköp. Baxar mig igenom en smärre trafikstockning av rolatorer och rullstolar, målet är "veckans prisbomb" - lussekatter 5kr./st. . Lite längre fram spärras vägen av en lång kö framför bankomaten. Den gamle punkaren i rullstol försöker styra upp det hela. Med uppmaningen - " Flytta in åt sidan, ni ser väl för fan att folk går här hela tiden!" - lyckas han likt en herde fösa in fårskocken längs väggen och ställer sig själv sist i kön. En obstinat kärring börjar käfta men de övriga, som verkar vara familjära med begreppet hänsyn, ger honom rätt. De ser ut att känna sig lite dumma, som inte fattat bättre än att ställa sig som en mur mitt i passagen. Köper en lussekatt. På väg ut hamnar jag på kollisionskurs med "tanten som tar på en", men jag har farten uppe och dristar mig till ett glatt - Hej! I förvåning skiner hon upp och blir glá, det var ju bra - skyndar raskt vidare. Väl hemma förbannar jag min tanklöshet, borde ju ha införskaffat lite glögg till lussekatten. Tittar på ytterkläderna, tittar på spisen - äh, det får bli kaffe.

Mot bättre vetande

Frusen intill märg och ben efter en längre promenad så låter gulasch alldeles oemotståndligt. Beställer och slår mig ned, bartendern går ut i köket. Ett par stammisar vid bardisken, jag själv i alkoven och mitt i mot mig - en kristen familj som pratar om Jesus. Undrar vad de gör på detta gudsförgätna hak (Fregatten), studerar synd och syndare kanske, försöker skrämma barnen till att hålla sig på den smala vägen... Just den här sorten hör till den lite alternativt, mesigt tuffa kategorin av troende. Pappan har långt hår, pottklippt lugg och mustasch, på skinnvästen ett litet kors i silver. Barnen är också lite långhåriga, men välkammade, hela och rena och oskuld i blicken. Uhhh... Jag ryser av obehag och sveper i mig några snabba klunkar öl. Undrar över var resten av Kellys' håller hus när soppan, redan efter en kvart, kommer till mitt bord. Det är inte gulasch, som jag beställde, utan köttsoppa. Inte hela världen just nu, bara det är varmt och gott, men den här soppan har en alltför välbekant smak - Findus köttsoppa på glasburk. Det får finnas gränser, t.o.m. för Fregatten. Tar man 69 spänn för en soppa duger det fan inte att servera burksoppa. Bartendern verkar ha gömt sig ute i köket och eftersom jag är frusen och kall finner jag mig i eländet och börjar sörpla i mig soppan, den är åtminstone varm. Efter en halvtimmes tid kommer bartendern förbi så jag passar på att påpeka att det inte var gulasch utan Findus köttsoppa. Bartendern rycker på axlarna och säger att han ska "hälsa kocken". Vadå hälsa kocken? Jag har inte hälsat. Och vilken jävla kock? Det är för fan du själv som varit ute i köket och öppnat en burk, fel burk dessutom. Det senare påpekandet låter jag förbli en tanke, jag vill ju inte bli serverad en spottloska om jag nu mot förmodan skulle beställa något "ätbart" här igen. Försöker skölja bort findussmaken. Familjen mitt i mot fortsätter oförtrutet sitt snack om gud och Jesus vilket får blodet att stiga mig åt huvudet. Känner ett annalkande raseri av maldororska mått - dags att lätta ankar.

Skynda vinna bilen!

" Vilket av namnen nedan du tycker är det bästa när ombyggnaden av Entré är klar..." står det (ordagrant) på tävlingstalongen. Tretton förslag finns listade. De börjar med Malmö, med olika påföljande alternativ att välja mellan, som - Palladium, Adlon, Grand, Plaza, Galaxy, Panorama, Mirabel m.fl. . De låter alla som biografer eller hotell. Konstigt att Entré Malmö inte finns med, det är faktiskt ett ganska hyfsat namn. Konstigt med färdiga alternativ, nu får man ju inga nya förslag. Konstig tävling över huvud taget när man redan bestämt sig för Malmö Plaza. Jo, man skall även gissa hur många bollar det finns i bilen som är utställd i glashuset. Gissa bollarna och kryssa för Malmö Plaza så kan man vinna en Opel. Men skynda! Tävlingen slutar kl.18 den 24:e november.

entré Nojs # 9 / nov. 2013

Senior Asset Manager! - Meinhart Krumrei, inleder som vanligt annonsbilagan med att tala till kunderna. Han förklarar: " Att organisera ett köpcentrum är en komplicerad process. Varje liten detalj måste räknas med och en rad beslut om saker som inte är enkla att rätta till i efterhand måste fattas. Ett enda misstag kan leda till stora kostnader". I detta avseende tror jag faktiskt att han för en gångs skull vet vad han pratar om. Vidare informerar han om att deras experter nu diskuterar "alla dessa små detaljer", d.v.s. hur många toaletter det skall vara, placeringen av hissar och eluttag och som alltid - färgen på golven. Meinhart vill fortfarande diskutera sitt köpcenter med kunder, men till skillnad från tidigare så rör det sig nu om ett antal utvalda kunder som han tänker sig skall sitta i en panel och ge feedback. Feedback är engelska och betyder återföring (eller tilbakemelding på norsk), d.v.s. synpunkter på deras planer. På sidan 2 får man bl.a. reda på att man "tagit fram ett koncept" minsann, och att det i konceptet "ingår en lista på olika butiker som vi tycker är intressanta". Krumrei vill dock inte nämna vilka dessa är då, som han påstår - "förhandlingar pågår" och fortsätter - "vi har många intresserade". Vilka intressenterna är kan man kanske få en vink om då man studerar de senaste fotomontagen i skylten ut mot Fredsgatan. Tycker det är något bekant över logotyperna men jag har inte tidigare hört talas om de olika kedjorna. Media Markt är numera bortsuddade men här figurerar något som heter Medi Markt, som jag förmodar sysslar med farmaci. Även New Worker, H&W och Jack Ones är nya namn för mig, samt EroModa, som troligtvis borde vara något vågat (man vet ju hur tyskar är), bra att man breddar sig. Inne på Entré har man också smällt upp en massa stora foton föreställande div. butiksvyer och varor, med den inflikade texten - "Vi bygger framtidens köpcenter". Wow! Tänka sig, framtiden redan idag, eller om ett år eller två. Bilderna på matvaror är förstås lite oroande. Commerz real vill ju flytta Hemköp till bunkern, det s.k. E-huset eller glashuset men här har man stött på patrull. Kommunen och stadsbyggnadsnämnden säger blankt nej, liksom Hemköp vars kontrakt på nuvarande lokal sträcker sig till 2017. Om detta säger Meinhart Krumrei i Sydsvenskan 20 okt. 2013: "Kanske har det skett ett missförstånd, vi vill ha kvar en liten enhet i V-huset vid Värnhemstorget och en supermarket i E-huset längs motorvägen". Tja, missförstånd... Det vet i fan. Det är väl snarast så att Commerz real vill ha något som ingen annan vill ha och ger blanka fan i vad folk tycker. Så vad tusan ska man med en kundpanel till? Även på Pilgatan har man täckt ett par skyltfönster med stora fotomontage. Synar den avbildade "hantverkaren"  lite mer noggrant i sömmarna och upptäcker att han har en hammare från Biltema i snickarbältet. Av detta drar jag slutsatsen att hela Entrés ombyggnad kommer att bli kvalitetsmässigt undermålig.

Höstmys

Tack och lov för att mörkret börjar sänka sig - en välsignelse - så man slipper se skiten. Det blir lite mer behagligt, känns lite mer tryggt och visuellt mycket finare med artificiellt ljus som speglas i våt asfalt. Snart ska det nog gå att undvika dagsljuset helt och hållet utan att förlora för mycket av dagen.

Letar efter bullen

 

Slinker in i "V- byggnaden" från Fredsgatan och möts som vanligt av en kväljande baconstank. Det har luktat bacon här dagligen i flera veckors tid, antingen p.g.a. någons dåliga lunchvanor eller att en fläkt har pajat nånstans eller bådadera. Så här dags (tiosnåret) är de grå gubbarna som stryker omkring nästan i majoritet, alla verkar vara här, traskandes sina invanda rutter till och från bolaget, Hemköp, bänkarna utanför kassorna... Hade tänkt mig en styck frukostbulle. Hemköp har visst höjt priset från tre till fyra kr./st. och endast fyra för tio mot tidigare sex för tio, de ser heller inte lika bra ut som innan. Tar en bulle och ställer mig i kö bakom en av de grå gubbarna, han luktar inte heller så gott där han står i väntan på att få betala sin fil. Varför en sådan förkärlek för just fil och yoghurt hos denna kategori? Fil, yoghurt, ägg, bacon och korv - det kanske har med den kemiska balansen att göra. Hur som helst så orkar jag inte med doftfloran så jag går och lägger tillbaks bullen. När det nu bara skiljer en krona per bulle kan jag ju lika gärna handla på Amarant i stället, mycket trevligare på alla sätt och vis. På Amarant sitter det också två grå gubbar och fikar. Det ska ett visst tränat öga till för att skilja dem åt då de nästan ser lika dana ut allihop - mer eller mindre långt, grånande och stripigt hår och skägg, tämligen slumpmässigt klädda.

 

 

 

 





Gyllenpalmsgatan

Här ligger  faktiskt ett litet guldkorn - Korvhuset! Lite undanskymt, men gillar man korv så vet man vart att ta vägen. Testade nyligen (under älgjakten) deras enbärskryddade älgkorv som var riktigt god, en smak av höst. För övrigt en imponerande meny med 101 sorters korv, även vegetariska alternativ vilket är en aning motsägelsefullt. Korvhuset flankeras av en pizzeria till höger med oförskämt höga priser, till vänster ligger Kassacentralen och efter det en butik som säljer ryska "livsmedel". Butiken känns ganska genuint rysk med sitt utbud av div. konserver, halvfabrikat, äckligt godis och snacks som ser ut att vara gjort av papper, men förpackningarna och burkarna är fina. Bakom disk ligger ett litet utbud av suspekta korvar med obestämbar färg samt några uppsvällda konservburkar med dyr caviar, dock ej Beluga. Ryskheten förstärks av den kalla ljusrörsbelysningen och de sporadiska öppettiderna. På andra sidan gatan ligger en mäkta ful fastighet - Kasper, byggår 1965 - som föga överraskande ägs av Akelius. Akelius verkar ha lagt sig i vinn om att förvärva de mest fula byggnader som går att finna - Kv. Quiding t.ex., uppe vid Värnhemstorget. Ut mot Östra Förstadsgatan står två vackra träd vilket i stort sett är den enda grönskan mellan Slussplan och Värnhemstorget.

Byggmästaregatan

Lite mer än en gatstump. På nr.1, hörnet till Östra Förstadsgatan, ligger Model Craft Hobby som saluför allehanda tågbaneattiraljer, byggmodeller, trälister m.m. m.m. . De har tydligen varit verksamma i Malmö sedan 30-talet. På hörnan mitt i mot - den vietnamesiska restaurangen "Trong Dong" -  söta servitriser, väldigt trevlig lokal, men tyvärr ganska slafsig mat. Tidigare låg här en restaurang som serverade utmärkt husmanmanskost med hemmagjord rårörda lingon. Innan dess fanns Kungsvideo här där man kunde hyra videofilmer. Lite längre ner ligger Hammargrens Stämplar som har över hundra år på nacken, ett LSS - boende och de två SJ-husen. Här slutar "stumpen" som bara är början på gatan. Byggmästaregatan smyger sig vidare under viadukten och svänger av åt höger och här är det riktigt ödsligt och fint. Till höger har man då Hornsgatan och till vänster det vidsträckta järnvägsområdet, extra vackert på vintern med (i bästa fall) snötäckta spår och atmosfärisk belysning. Ett utmärkt promenadstråk, här finns i stort sett ingenting mer än några industibyggnader och parkeringsplatser och gatan fortsätter förbi Entré och elanläggningen ända bort till Midhem där den abrupt avslutas av ett staket in till VA Syd. Man behöver dock inte vända om, om man inte vill, härifrån leder en smal, nästan osynlig liten stig med stängsel på båda sidor, ut till korsningen Hornsgatan/Stockholmsvägen. Var man sen tar vägen är en annan femma.

Bredgatan

Gatstumpen är en slags manifestation i intighet, bestående mest av baksidor, en och annan tom lokal och några trista företag. De låga husen upp mot Östra Förstadsgatan är i och för sig ganska pittoreska, likaså terrassen mitt i mot - riktigt fin om sommaren. Annars intet, bara tomhet, ödslighet... Hade gärna bott med det här som utsikt, det hade nog varit ganska meditativt och lugnande för nerverna.

 

Skylt

Detta magnifika verk (entréskylten alltså) resulterade visst i Malmö Stads skyltpris 2009. Det är Accus ljusreklam som gjort den, och sen dess har de vunnit "Årets skyltpris" varje år. Nu senast, anno 2013, var det för att de skrivit Cementa med jättestora bokstäver på silon i Norra Hamnen. Någon har tydligen tumme med någon.

Jakt och fiske

Mot kanalen via Rörsjöparken som ligger helt öde så här dags (09:15) sånär som på en äldre man som parkerat sig på bänken under hängpilen. Mannen är väl runt de sextio, skakis och sjuk och lika tilltuffsad som pilen blivit i stormen här förledes - ingen räddning i sikte. Jag korsar Drottninggatan och Exercisgatan, spanar mot Slussplan och Södertull. Redan flera sportfiskare på plats denna arla lördag, det bådar gott. Väljer första bästa, lämpliga plats och fixar till spö, rulle och jigg. Det är lustigt, när man ägnar sig åt en annan aktivitet än den vardagliga så förändras ens perception. Börjar studera vattenytan på ett helt speciellt sätt i ett försök att lista ut var fiskarna håller hus, trotts att det är samma gamla kanal. Andas in den friska morgonluften som är precis samma stadsluft som alltid. Doften av multnande löv är påtaglig. Erfar en rogivande och avkopplande naturupplevelse, vilket man inte upplever en tillstymmelse till annars. Redan efter en halvtimme har jag fått två fina abborrar, mat så det räcker för två. Uppskattar att de väger runt 550g. vardera men då jag fångat dem själv så överskattar jag säkert vikten med 100g. per firre. Ja, kvarteret har sina exklusiva sidor. Kanalen ligger betydligt närmre än Malmborgs och fisken är purfärsk och gratis. Och - nä, det är ingen fara att äta dem, de har simmat runt i Öresund hela sommarhalvåret och kommer upp i kanalen först nu när det börjar bli kallt. Nöjer mig med vad jag fått, packar ihop och beger mig hemåt. Den gamle "sitter" fortfarande kvar under pilen, häftigt vaggande av och an, skakningarna och abstinensen är så våldsam att han knappt kan hålla sig kvar på bänken. Hmm... Systembolaget har ju öppnat vid det här laget och soppköket på torget, men för den gamle krävs det nog lite starkare medicin eller åtminstone assistans. Planerar middag medans jag traskar vidare, bestämmer mig för att satsa på ett välbeprövat, väldigt enkelt men riktigt delikat recept ur E.M.Hagdahls "Kokkonsten som vetenskap och konst" från 1891.

Tips!  Sportfiskegiganten arrangerar fisketävlingen "Street Fishing Challenge" 2013.11.14, samling vid Paulibron kl.18:15

Korsgatan

Så har Panos äntligen öppnat sin pälsaffär (hörnan Korsgatan/Östra Förstadsgatan) för säsongen. Det ser lite trevligare ut med ikoner, smycken, div. krimskrams och även lite päls i skylten, istället för nerdragna jalusier. Stackarn har fått utstå långt mer än hundra attacker från djurrättsaktivister genom åren och trottoaren utanför är nedfläckad av rödfärg. Ett tag var han t.o.m. tvungen att "sova på vakt" där under nätterna. Taskigt. Det är en trevlig gammal grek med åsikter om det mesta och är man snäll bjuder han gärna på en kopp te och en politisk diskussion, man får t.o.m. röka där inne. Butiken känns mest som en julpyntad pälsjägarkoja, mjukt och mysigt med alla pälsar men ganska så ingrott. Affären har legat här i flera decennier och det städas nog inte så nitiskt, dessutom är det släckt och stängt halva året så man kan ju föreställa sig hur många djur som faktiskt lever och bor där inne, pälsängerar och annat smått och gott. Lokalen på hörnan mitt i mot står fortfarande tom sen ett par år tillbaks. Här huserade Värnhems Kemtvätt under flera årtionden, tills dess att hyran höjdes till 20.000:-/mån. och det hela inte kunde gå runt längre. Det var väl i samband med "lyftet av Värnhem" - d.v.s. att slänga ut trogna gamla hyresgäster genom schockhöjda hyror, nu när Värnhem skulle komma att bli så attraktivt. Ha! - fantasifoster. Synd om alla udda små rörelser som fått vika hädan men rätt åt de stygga, gnidna fastighetsägarna som nu i åratal fått dras med tomma lokaler, och detta trotts att Värnhem är så attraktivt. Fick tvättat något här bara en eller max två gånger per år, men efter hand blir det så småningom ändå en vana och man vill ju ha "sin" kemtvätt.

 Lokalen bredvid (Korsgatan 2) står också tom och har gjort så i ungefär tio år vid det här laget, med undantag för några kortare perioder. Café Smak och Tanke höll till här ett tag och verkade vara ett ganska trevligt ställe. Innan dess, alltså för ett tiotal år sedan, var det Lillys Fyndshop. Ack ja... Det var tider det. Lillys Fyndshop var precis som det låter, ett riktigt fynd för den med de "rätta" preferenserna. Inrättningen drevs av en finsk gammal hora som livnärde sig på att sälja porslinsfigurer, dockor och avsugningar. Förmodligen mest bara det senare för där sprang en hel del gamla gubbar. Värden ville inte ha "bordellverksamhet" i huset och försökte under lång tid att få henne vräkt, men tanten bet sig fast med näbbar och klor med en envishet som bara finskor besitter, år ut och år in. Det var ruter i kärringen men till slut fick hon ge vika. Efter sanering och renovering hade jag tillfälle att besiktiga lokalen som presumtiv hyresgäst. Fick dock aldrig några klara besked av värden - två högst besynnerliga och misstänksamma bröder i sjuttioårsåldern - beträffande hyra, hur stor del av lokalen som igentligen var tillgänglig, om källaren skulle ingå o.s.v. . De kanske var oroliga för att vi skulle återuppta bordellverksamheten. Hur som helst så rann det ut i sanden.

Efter nr.2 följer en räcka riktigt gamla småhus och här håller bl.a. KKV Textil till, och ett pyttelitet, gulligt rosa gathus (konstigt att det fått stå kvar). Sist men inte minst - Stadsmissionen på nr.14. Har försökt ignorera fanskapen på andra sidan gatan men de finns ju där - det vämjeligt fula bostadskomplexet i Kv.Bror, byggt på åttiotalet någon gång, och ett nyss färdigställt, motbjudande Rättscentrum.

Hemåt

Allt för sent, eller allt för tidigt. Fan vet - det kanske inte ens är rätt dag. Man blir lite osäker, "lost", då man förirrat sig bort nånstans i tjotahejti. Men så fort man passerat Slussplan sjunker pulsen, man blir lite lugnare, välkomnad - omfamnad. Frukostbullar från Konditori Amarant, lite dyrare än Hemköp men ett mer "riktigt" sätt att börja dagen på och konditoridoften väcker aptiten. Fortsätter hemåt, en omväg via smågator för att bevara den ödsliga morgonstämningen. 

Vad fan...

...har dom här att göra? I vårt kvarter!

Muntra toner

De konservativa alkisarna, de som inte vill beblanda sig med jonkare och speedfreaks, håller sig på östra sidan av Värnhemstorget och idag är de fler än vanligt. Det verkar vara fler och mer av det mesta denna torsdag, men det är väl den tiden på eftermiddagen i kombination med det milda, sköna höstvädret. Ett par skejtare delar plattan med bollmannen som vankar av och an i en intensiv diskussion med sig själv, vilt gestikulerande. Han påminner om en agitator där på sin upphöjda position, men det hela är naturligtvis fullständigt inåtvänt och ingen tar notis. Killen med brösten har visst halkat dit igen. Hans generösa behag fyller ändå en viss funktion då de ger honom lite extra space där i trängseln vid busshållplatsen. Någonstans ifrån hörs vacker dragspelsmusik, pizzagubben vinkar genom sin öppna dörr och det är full fullrulle även på pusherstreet. Fem - sex pers vid varje bänk och det råder en labilt uppslupen stämning som när som helst lika gärna kan övergå till slagsmål. En ung, snygg, välklädd och chick liten knarkarbrud hejdar mig och vill bomma en cigg. Javisst. Små ärr efter otaliga men bortplockade ansiktspiercingar tyder på att hon nog försöker skärpa till sig, men just nu mår hon såå fiint. Hon pladdrar glatt på medans hon rotar runt i väskan efter tändare. En av tjommarna står ogenerat och pissar på betongklumpen strax bredvid (själv hade jag nog valt buskaget). Plockar fram min egen lighter och tänder ciggen åt henne, hon tackar och pladdrar muntert vidare tills hon rundat hörnet. Sorgligt, men så är det, hon var i alla fall på gott humör. I parken springer barnen och hundarna runt som vettvillingar, dom är också glada. Slinker in på stadsmissionens second hand, de har "bokrea" och säljer tre för tio. Gör ett fynd - Bjørneboe, men får sen svårt att hitta två läsvärda böcker till. Jaja, får väl plöja igenom Ellroys' "En amerikansk myt" nån gång och "Rosornas bok" med mest bara bilder kan alltid vara kul att bläddra i. Fortsätter turen längs Fredriksbergsgatan - Fredsgatan - Hermansgatan. Sugs av sötsug mot Amarant men motstår frestelsen, jag har ju redan spenderat en hel tia på litteratur. Styr kosan hemåt. Torsdag - ärtsoppa.

Snutpizza

Vi börjar bli hungriga så det är dags att lämna Fregatten och leta efter föda. Med tilltagande hunger sjunker kraven, en halvtimme till och vi hade kanske t.o.m. övervägt att välja något ur Fregattens oföränderliga meny, men nu är det pizza på tapeten. Går förbi Molto Bene som tyvärr saknar rättigheter och annars vore ett givet val, det duger fan inte med läskeblask en söndagkväll. Det får bli Amanos vars pizzor nog ändå ligger lite över genomsnittet. Får tränga oss förbi ett par snutar som står och spänner sig i väntan på sina pizzor, för att beställa. - En calzone och en Norrlands, mitt sällskap dristar sig till att välja en "bombay" vilket jag tycker verkar helt omdömeslöst och osmakligt. Ananas? Alltid mycket gäster på söndagkvällarna men vi har tur, fönsterbordet nere i hörnan är ledigt. Tar sallad och slår oss ned. Snutarna står och glor på oss och trots att jag ger dem ett par frågande ögonkasst fortsätter de att dumstirra oförskämt, ungefär som att "det är bäst ni håller er i skinnet", tills de får sina pizzor och går. Vi diskuterar ananasens berättigande i mat ur diametralt motsatta ståndpunkter tills pizzorna kommer in. Hungerirritationen lägger sig och vi övergår till att beundra den absurda inredningsdekorationen, kompositionen har sannolikt tillkommit under inflytande av LSD. En stunds matro som ganska snart avbryts av att ytterligare tre små sprättar till snutar kommer in, ser sig om i lokalen som om de hade "ärende" med blickar som i stort sett vrålar - och hur var det här då?! De ska bara hämta sin beställning men synar oavbrutet gästerna med intensiv misstänksamhet. Vad fan tror dom? De ser utklädda ut - glest och fjunigt pojkskäggstubb, knappt torra bakom öronen - i sina skramlande polisuniformer uppträder de som om de kommit in på vilda västerns allra farligaste saloon. Hur tusan skall man kunna ta dem på allvar? Hur som helst så är det jävligt irriterande att de inte kan uppföra sig som folk. Hade det varit min pizzeria hade jag bett dem att sluta besvära gästerna, alternativt att vänta utanför. Man får ju vara glad att de tar maten med sig därifrån. Pizzan var till belåtenhet, även med ananas hävdar mitt sällskap. Funderar på om vi skall ta varsin öl till när två snutar till klampar in (äter dom inget annat?). Det avgör saken, nu får det min själ vara nog. Vi betalar och går tillbaks till Fregatten.

Zen med Krumrei

Det ser lite surrealistiskt ut så här från ovan - en ensam man i ett ensamt utemöblemang, mitt ute på den i förövrigt tomma piazzan. Lite längre bort står ett gäng överåriga ynglingar i sina obligatoriska adidasuniformer, rakade skallar, guldsmycken och dealar. Dealandet brukar annars föregå lite längre bort men i det här fallet handlar det nog inte om knark - jag gissar på mobiltelefoner eller blingbling. Vecklar upp min burgare samt ett efterlängtat nytt nummer av entre' News # 8 oktober. Lägger märke till att Meinhart Krumrei bytt titel från det beskedliga epitetet "Centrumchef" till ett mer slagkraftigt "Senior Asset Manager". Porträttfotot av honom har också blivit lite större, mer inzoomat och kontrastrikt, han har helt enkelt fått lite mer färg, lite mer "Power!" - så som det anstår en SENIOR ASSET MANAGER!! Jag har däremot inte "lagt märke till byggarbetarna som har fullt upp i Glashuset", som det påstås. Bara en och annan hantverkare som släntrar runt av och till, bär på ett vattenpass eller är på väg in eller ut från muggen. Nu är det ganska exakt två månader sedan de bröt upp golvet, flytspacklade och gick därifrån. Men det är sant, det "känns redan mycket ljusare" än tidigare. Flytspackel är avsevärt ljusare än svart granit. Inte heller så många butikslokaler som gapar tomma längre. Man har helt enkelt smällt upp provisoriska gipsväggar framför de gallerförsedda svarta hålen och målat vitt. Betydligt trevligare än tidigare och framför allt ljusare. Men vid närmare eftertanke så slår det mig; de kanske inte alls är provisoriska, det kanske är detta som är själva ombyggnaden. För väggarna breder ut sig och slukar lokal efter lokal, butik efter butik. Kanske en ny vision, ett nytt "koncept" som man nu för tiden så gärna vill kalla vilken fjantig ide' som helst för. Man kanske har tagit sitt förnuft till fånga. Tomma, tysta, vita pelarsalar utan något besvärande tingel tangel som stjäl ens uppmärksamhet. Som ett zen buddhistiskt kloster, att bara finnas i, sakta röra sig runt i djup kontemplation. Folk hade strömmat till från när och fjärran och spenderat betydligt längre tid här än nu, och det är ju vad man vill. Tjattret från småflickorna några bord bort avbryter mina förhoppningsfulla spekulationer och burgaren är uppäten. Ynglingarna håller fortfarande på med "sitt" där nere och mannen i plast-korg fåtöljen sitter kvar ute på piazzan. Det kanske är Meinhart som sitter där, mol allena i sina grubblerier och väntar på en förlösande vision som kan räta ut "frågetecken som kvarstår", hur fan ska vi göra med Fredsgatan? Han kanske mediterar, eller så sitter han bara och surar. Vad vet jag. Det kanske inte ens är Meinhart. Men jag vet i alla fall att han gärna vill diskutera sina "många ideer för framtiden" med mig. Detta nämndes i bladet - och det var ju bra det... Jag ska fan gå ner och ta ett snack med honom.

Nytt på Hemköp

Typiskt. När man nu äntligen lyckats kalibrera expediterna i delikatessen så har de placerat ut salladsbuffen i gången, för självbetjäning. Det tog ett tag, men efter hand lärde de sig de flesta nödvändiga måttenheter. Istället för att alltid dra till med en rågad skopa kunde de så småningom skilja på - en skopa, en halv skopa, lite och pytte lite. Aptitligt och hygieniskt att ha buffen bakom glas och att personalen använder plasthandskar. Nu står byttorna (som på de flesta andra ställen) i gången, för alla och envar att rota runt i, hosta och nysa på. En del av skoporna ligger så klart nere i byttorna i en sörja av räkor, mosad avocado etc. och man kan inte låta bli att tänka på var folk kan ha haft sina fingrar någonstans. Inte så aptitligt längre. Vill man ha sallad är det nog tillrådligt att införskaffa den tidigt på dagen och att välja ur de byttor som nyligen blivit påfyllda. Från buffeplatsen bakom disk erbjuds nu istället laxbakelser och rullar, räkor, makrillfileer m.m. . Gott, men som vanligt lyser den färska fisken med sin frånvaro.

Drottninggatan

I norr är det en ganska fin liten remsa med träd på båda sidor. Här trängs 24seven och en musikaffär, Röda Korset, thaimat och kinesrestaurang, Eductus, cyklar och porr samt Scandinavian Photo. Förövrigt är Drottninggatan mest bara en trist genomfartsled, in och ut ur Malmö. Synd. Längs kanalen finns det annars gott om plats, för t.ex. cykelbana och skyddande växtlighet. Det hade kunnat vara fint att slå sig ned här i kvällssolen, med utsikt ner mot Södertull och Slussplan. Som det är nu står bänkarna med ryggen mot kanalen. Vill man vila benen, utgörs utsikten av själva Drottninggatan och trafiken, skattekontoret, passpolisen och brandstationen. Tja... Det är ju en lämplig plats om man vill räkna bilar eller se brandkåren rycka ut.



Tant och tant...

Köar till Hemköps kiosk/post, hellre det än att lägga två kronor extra per frimärke i kiosken vägg i vägg. Är något stressad, för mycket folk så här dags och posten töms alldeles strax och telefonen ringer och det är viktigt så jag måste svara. Känner en hand på ryggen. "Tanten som tar på en" har smugit upp bakom mig och påbörjat sin rituella handpåläggning. Trängd - posten, min plats i kön, samtal i telefon, två matkassar att hålla reda på, med bl.a. en massa frysta pajer som snarast måste in i frysen och ovan på allt - en tant som står och klappar på en. Viftar med min lediga arm för att schasa bort henne. - Nej! Inget sånt!, säger jag, lite för högt så att folk vänder sig om. Tanten lommar iväg och börjar ta på någon annan. Mitt nummer kommer upp. Avslutar samtalet och har turen att bli expedierad av "glada tanten", hennes humör smittar alltid av sig. - Fyra frimärken tack!

Chimär Malmö Plaza

Hamburgerlunch på Burger King - Entré Malmö. Bläddrar i det senaste nummret (# 7 augusti) av annonsbladet entre' NEWS. I någon slags ledare lovar Meinhart Krumrei att jag kommer att "få se liv och rörelse" under ombyggnaden och att mina "favoritbutiker" kommer att hålla öppet. På sidan sex orerar Christian Stecker, från Commerz Real, om hur hemtrevlig atmosfären kommer att bli. Citat: "-här ska man kunna spendera hela dagen från frukost till middag med shopping, inhandling av dagligvaror, aktiviteter med barnen och avsluta dagen med bio." High time! På en av bilderna står Stecker och Ianni Bellis från Amphi Project, med varsitt fånleende och pekar på byggskylten ute på piazzan. Och så alla dessa fantasifulla, taffliga fotomontage som man placerat in en massa människor i. Materialet måste ha varit begränsat, för det är samma figurer som cirkulerar i de olika vyerna. Drar mig till minnes liknande bilder av den s.k. "parken", ut mot Hornsgatan och Stockholmsvägen, där man också hade klippt in en massa folk som flanerade, satt och fikade och solade (det är norrläge) i den lummiga miljön. På Entre's bottenplan har man arrangerat en liten utställning bestående av fotomontage och ritningar i monumentalformat (typiskt tyskar) som illustrerar vision/illusion - Malmö Plaza. Förmodligen är detta så nära ett vällyckat köpcentrum man någonsin kommer att komma. På samtliga bilder har man tryckt in, ja i stort sett gödslat med, Media Markt loggan. Media Markt hade säkert dragit folk, men jag har lite svårt att tro på det. Ja, inte bara svårt, jag misstänker faktiskt att det är rent "hitte på". Ringer till Entre' - Centrum och frågar hur det ligger till. Personen jag pratar med informerar mig om att avtalet inte är riktigt klart än, "vi ligger i förhandlingar" påstår hon, men hennes ton är lite osäker och svävande så jag får uppfattningen av att hon ljuger. Ringer till Media Markt Presskontakt. Pratar med ett par personer som inte hört talas om saken och blir skickad vidare till Anna Sjödin - kommunikationschef. Hon upplyser mig om att några planer på att Media Markt skulle öppna på Malmö Plaza, över huvud taget inte existerar, och tillägger "det är nog mest ett önsketänkande från deras sida". Jag undrar om man egentligen får använda deras varumärke för att saluföra sitt eget, men på den punkten är hon lite osäker hur det ligger till rent juridiskt. Men varför inte, Media Markt får ju en massa gratis reklam, det skulle fan inte förvåna mig om de dessutom fick betalt.

Ehrensvärdsgatan

En nästan pittoresk liten bakgata, både trist och charmig, kantad av små rörelser som inte pockar på någon större uppmärksamhet. Ut mot Drottninggatan - Molto Bene, därefter möbeltapetseraren som alltid jobbar. Det ger lite atmosfär, att höra ljudet från stiftmaskin och små nätta hammarknackningar när man går förbi. Förstår bara inte varför folk är så nellade på "7:an" och "myranstolen". Vidare - gitarrmakaren, ett par udda föreningar, NBV's Oscar Olsson Museet och Värnhems Byalag, följt av ett litet konstgalleri och fotvård. På hörnan mot Kungsgatan låg tidigare Pizza Kungen, men nu har lokalen stått under "renovering" i ca. två år. Ibland ser man ett par filurer, utklädda i arbetskläder, som sitter där inne och äter och fikar, mycket mer verkar inte ske. På andra sidan gatan - Eric Sigfrid Perssons magnifika Malmgården och i andra enden det anrika Johanna Jeppssons Spettkaksbageri och Dr.Lin's Akupunktur. Man skulle kunna tro att Ehrensvärdsgatan slutar här, men på något konstigt vis fortsätter den snett över Föreningsgatan. Här finner man en liten syatelje' samt AA. Man brukar kunna se var det hålls AA-möte då det alltid står så många och röker utanför. 

Fysisk aktivitet

Eftermiddag. Efter en kvart, tjugo minuter lägger jag märke till att paret bredvid inte sagt ett ljud till varandra på hela tiden, bara långsamt sippat på varsin öl. Killen verkar lite mesig och bortkommen och tjejen som är danska är på tok för snygg för honom. De är båda i 30-års åldern, och omges av en obehagligt påträngande sfär av tryckt tystnad. Efter ett tag har killen tagit mod till sig och säger, i osäkert och bedjande tonfall: - Vi kan väl göra nånting tillsammans... Inget svar. - Vi kan väl göra nånting tillsammans nångång... ... Tjejen ger honom en tveksam blick och svarar, påfallande uttråkad: - Va skulle de va? Sen fortsätter hon att stirra ut, d.v.s. upp i skyn, i tomma intet, för det är allt man ser genom fönsterna på Fregatten. Efter ytterligare en stunds tryckande tystnad fortsätter killen: - Vi kan väl gå på gymping... ... Vi kan ju gå på Friskis & Svettis... Jag håller på att sätta ölen i vrångstrupen. Så kan man för fan inte säga till en brud man vill ha omkull! Hans bedjande förslag upprepas mellan utdragna pauser. Ingen vidare fantasi, "gymping" och "Friskis & Svettis" är återkommande, och danskan verkar inte begripa vad tusan han pratar om. Jag iakttar dem i smyg och fastän det är svårt att hålla sig för skratt, blir jag en aning beklämd. Efter ett tag, en evighet känns det som, sliter hon blicken från himmeln och stirrar på killen som om han vore fullständigt dum i huvudet. - Fysisk aktivitet?!! Jag tvingas skyla mitt anlete bakom tidningen och bita mig i tungan, för att inte krevera i ett hysteriskt skrattanfall.

Höstgatan

På hörnet ut mot Lundavägen ligger det vackra Solstrålehuset. Edvard Persson har visst bott här en gång i tiden, och så sent som i slutet av 90-talet hyrde en vän till mig en liten tvåa på vinden för ynka femhundra spänn i månaden. Har alltid gillat gatan. Här slutar stan och man vänder ryggen åt vimmel och trängsel. Bodde själv på nr.35 ett tag och åtnjöt största välbefinnande av att ha ingenting utanför fönstret, bara ett enormt panorama. Närmsta granne mitt i mot - ett nattöppet Statoil (en välsignelse) och McDonalds ett par hundra meter bort, järnvägsviadukten och Bilia - en betryggande buffertzon mot Kirseberg. Tyvärr är de just nu i färd med att bygga igen detta tomrum. Längre ned på gatan, ut mot Nobelvägen, kan du införskaffa allt nödvändigt material till ditt broderi. Härifrån är det sen bara ett stenkasst till det gamla koloniområdet - Östervärns Ängar.

Fredsgatan

Sannerligen en gudsförgäten sträcka. Mot väster - kvarteren Pontus och Quiding, som får en att associera till någon engelsk, avfolkad industristad under Thatcher-eran. Ren och skär misär. Det är så att man tycker synd om människorna. På andra sidan gatan - den stora tyska bunkern. I stort sett bara en sluten, ogästvänlig fasad med några få, ständigt tomma skyltfönster. En byggnad bestående av enbart baksidor. För tillfälligt pryds ett par av fönsterna med fantasifulla fotomontage av ett framtida "Malmö Plaza". En illustration av Commerz Reals önsketänkande. Saknar det stora fina, fula gula huset som låg här tidigare. Ett veritabelt kråkslott i totalt förfall, men charmigt. På den lilla piazzan har man smällt upp en stor skylt, där entreprenörerna inblandade i Entrés ombyggnad är listade. Noterar att Fojab Arkitekter inte finns med. Man vill väl inte göra samma misstag två gånger utan satsar på nya. Mot öster - ett relativt nybyggt bostadskomplex. Fasaden har en obestämdbar, smutsig grå-grön-gul färgskala och är fullständigt livlös och avvisande. Sträckan är förvisso kort, men väl framme vid Lundavägen är man näst intill dränerad på livslust.

Restaurangdöden

Southern Kitchen har bommat igen och det är knappast någon förlust, deras mat var snudd på äcklig. Men det är synd att Söderbloms slog igen för deras käk var helt o.k., om än lite ensidig. Förnärvarande ligger det tjugoen matställe bara längs Östra Förstadsgatan - ingen av dem är bra. Hade tänkt betygsätta dem en och en men det är fan inte lönt, alla ligger på 1 - 2 utav 5. Ett undantag är dock Molto Bene, som har bästa tänkbara pizza, om man nu vill ha det. Annars är det bara slafsig snabbmat för hela slanten, om uttrycket ursäktas - s.k. "blattemat" och så klart en massa asiatiskt. Några få ställen driver typ "restaurang" på medioker nivå. Vill man ha en riktigt god middag får, får man leta sig ut på Sallerupsvägen, till Sås & Krås. Utmärkt mat och för övrigt den enda bra restaurangen i området. Ens räddning när man bor på Värnhem, är att man av och till kan bli riktigt sugen på skitmat.

Lunch

Fem vårrullar för tio spänn och en Metro som sällskap. Semestrar och lov är till enda och vardagen börjar normaliseras. Så här dags är det 50/50 ölgubbar och solande i parken, skolungdomarna hänger vid kiosken och intar sin lunch på Red Bull och cigg, även bollmannen har hittat tillbaks. Har sett honom av och till i sommar på Kungsgatan, maskerad, pratande för sig själv och som det verkar - helt förvirrad över att inte ha någonstans att ta vägen. Hela sommaren har det varit smockfullt med "vanligt folk" som solat och picknickat i Rörsjöparken, han har helt enkelt inte fått plats. Men idag är det yoga på schemat. Och inga tält eller halvpermanenta små läger under hela säsongen, missbrukarna har hållit sig borta - tja, strax i närheten. T.o.m. "cykelverkstaden" utanför Stadsmissionen på Malmgatan har gått på sparlåga. Plaskdammen är torrlagd, så man slipper skriket från barn och måsar. Allt börjar bli som vanligt igen. Ja, inte riktigt allt. Var tusan har den enarmade tagit vägen? Har inte sett honom på flera veckor och börjar bli riktigt orolig. Hoppas han inte råkat ut för något.

Fasanen

Fan. Ge mig mina vitaminer! Man kan väl inte hålla stängt i över en vecka för inventering? Nä, det kan man inte, det är visst bara ljug. Apoteket AB har sagt upp franchisetagaren och
de har fullt upp med att bråka och tvista. Kan i och för sig gå till Apotek Hjärtat men jag tycker om det "riktiga" apoteket. Snick snack... Lite löjligt att låtsas inventera när man i själva verket sitter och kastar skit på varandra.

Malmöfestivalen

Festivalen lockar till sig allsköns patrask från kranskommunerna. Lantisar drar omkring i horder och proppar i sig langos och donuts, tittar åt ett håll och går åt ett annat - ett tecken på svagsinthet. "Så skola de blinda leda de blinda". Och så stanken från all flottig festivalmat... Uhhh... Tack och lov är spektaklet relativt begränsat till innerstan men man får sig en släng av sleven ändå, pöbeln slussas in och ut via Värnhem. Annars är det mesta som vanligt. Mediokra, folkkära "artister" vars bäst före datum är ett minne blott, Axels Tivoli, en och annan full brud som blir våldtagen och rena rama smörgåsbordet för ficktjuvar. Här och var lite tillfällig offentlig konst på temat papper - kvaliteten är på folkhögskolenivå. Calexico, som spelade första kvällen blev en besvikelse, tamt och oengagerat, men Kvelertak var skojiga. Eventuellt stålsätter jag mig och ser en bedagad Lydia Lunch på Posthusscenen imorgon kväll. Jaja... En dag till, sen är pärsen över.

Cirkus Éntre

Ja herregud... Nu har dom fan ta mig börjat bryta upp golvet (35.000 kvm) inne på Éntre. Man kunde ju tro att de kommit på bättre tankar vid det här laget, men icke - Krumrei får sitt ljusa golv. "Ja så é det när man har mycket pengar och inga idéer, det kunde dom ju tänkt på från början" - säger expediten på Systembolaget och fortsätter - "man kommer ju inte hit för golvets skull". Och det är nog sant. I synnerhet beträffande bolaget, som förmodligen hade kunnat ligga ute på en åker nånstans, utan minskad omsättning. När jag står och plåtar det upprivna golvet passerar en man och muttrar i förbifarten -"en jävla massa miljoner rent åt helvete". Kan inte annat än att instämma. Alla verkar tycka att det är ett löjligt och befängt tilltag till ingen nytta, och kommenterar det hela med hånfullt förakt. Man märker även en tydlig irritation, indignation över att tyska storkapitalister kommer hit och kastar en massa miljoner i sjön, samtidigt som de vill ha våra pengar. Ett jävla slöseri helt enkelt. Glädjekalkylen för kalaset som är på 300 miljoner kommer säkert att överskridas. Också det fåniga namnbytet till "Plaza"... Ja jisses! Dessutom är det jävligt dålig tajming. Till helgen slår nya Caroli upp portarna och nästa helg är det invigning av Triangeln - och då väljer man att göra Éntre till en byggarbetsplats för mer än ett år framöver. Ser att de har lagt ut lite av de nya plattorna bakom en pelare, någon slags ljus sandsten i en ton av ockra. Får motvilligt tillstå att stenen faktiskt är riktigt fin, men "so what"... Vem fan bryr sig? Det hade varit bättre att överbygga schakten så att man kunde röra sig fritt i byggnaden. Eller varför inte lägga pengarna på att sänka hyror? När nu så många lokaler står tomma så kan det ju knappast vara marknadsanpassade hyror.

Utflykt: Ultra Bowl 5

Mot Stapelbäddsparken. Genom att välja Carlsgatan via Frihamnsviadukten gick det att undvika spektaklet nere i stan. Femte upplagan av världscuptävlingen Ultra Bowl. Hjärtlig atmosfär, hög stämning och kaos ackompanjeras av punk och hårdrock. En riktig skate - folkfest. Roligt och anarkistiskt och inget mesigt trams med hjälm eller annan skyddsutrustning. Dag två är en hel del av åkarna lappade och lagade, sydda och tejpade. En kille slår upp handen i betongen, då han faller precis framför mig. Fan! Efter ytterligare några försök sätter han tricket och då är brädan helt blodig. Ja, skateboard är tufft. Det hör liksom till att det skall göra ont. Synd bara att söndagens finalåk regnade bort.