Till Netto i ogjort ärende, inga pumpakärnor som utlovats i reklambladet. Över till Stadsmissionen, går igenom bokhyllan minutiöst utan att få lön för mödan. Hittar några justa pallar i metall för femtio spänn styck, samma pall kostar trettio pix, ny på Rusta. När jag kommer ut har mörkret lagt sig, snöblandat regn men milt. Inom tapetserarverkstan för att be om möbelråd. Junior har ryckt in för senior som är iväg och åker skidor. Rar påg, hoppas han tar över när senior lägger hammaren på hyllan, så att verksamheten kan fortsätta - tja, inte för att senior är så lastgammal än men han blir väl. Och inte för att jag är någon kund, har bara sålt en stol till honom en gång, men jag gillar hamrandet och knackandet när jag går förbi - rogivande. Bestämmer mig för att hälsa på P och fortsätter Ehrensvärdsgatan ned. En skojig pattmatta i ett skyltfönster. Lägger märke till tre ynglingar ner mot Kungsgatan och av någon anledning reagerar jag, det är någonting som inte tycks stämma och de verkar spana in mig. Går förbi och ynglingarna hakar på strax bakom mig, de ser väl att jag är på väg mot Föreningsgatan vilket jag är, via sista sträckan av Ehrensvärdsgatan som nästan ligger helt i mörker. Strax innan den sista gatstumpen vänder jag om, tar upp telefon och slår en signal. Den raska omvändningen överaskar killarna som tvingas fortsätta gatan fram en bit. En och annan cyklist kommer förbi så de vågar inte göra något, istället går de en tio meter ner och ställer sig och väntar, försöker se nonchalanta ut och tittar förstulet mot mig. Dumma jävlar om de tror att jag ska gå rätt i deras "famn", ska man robba någon får får man allt vara lite mer diskret. Babblar med P en stund och ber honom gå över gården och släppa in mig från Kungsgatan istället, slynglarna står omotiverat/motiverat kvar. Lustigt - på Kungsgatan är jag hur trygg som helst, tio meter ner på gatan hade jag med säkerhet blivit rånad och säkert fått en och annan smäll på käften, och klockan är bara halvsex på kvällen. Inser varför jag reagerade, ynglingarna har hela tiden varit helt tysta och "den kategorin" brukar vanligtvis tjattra som apor, högljutt och obegripligt. Fikar med P en timmes tid, babblar om... P bjuder på en god apelsin - 9.95:-/kg på Netto. Babblar lite till sen går jag åter till Netto, denna gång för att införskaffa apelsiner (ja, Ehrensvärdsgatan är väldigt mörk). Och dra på trissor - de har apelsiner! Jackpot. Det lyser borta i bokhandeln och nyfikenheten får mig att gå förbi. Böckerna har börjat komma upp i det inre rummet, K står och målar hyllor, det börjar ta form.
Tidig förmiddag och lugnt och stilla. De flesta är var de ska vara - på jobb eller i skola eller hemma och trycker, vilket är mitt eget mål efter att ha slagit ihjäl en timme på biblioteket. Drottninggatan erbjuder inte mycket till stimulans, tankarna far iväg eller avstannar, plötsligt har man avverkat hela sträckan utan att ha varit det minste närvarande, som om man blivit beamad. Går över till östra sidan som (om man går norrut) från och med Exercisgatan är lite trevligare än den västra. Östervärns Antikvariat & Bokhandel är på väg att öppna upp i ny lokal i Malmgården ut mot Drottninggatan. Bra, det är mer ofta man har vägarna förbi här än att man förirrar sig bort till Höstgatan, o andra sidan är det också en trevlig liten gatstump. Tvärstannar på Östra Förstadsgatan, tar två steg tillbaka och slinker in på Samurai för en värmande miso och lite kallprat med... Konstigt att jag vid det här laget inte vet vad de heter, men det kan ju å andra sidan kvitta, hur som helst så är de sannerligen synnerligen rara. Vanan styr stegen mot Hemköp - en gul lök, en banan och smågodis för fyra kronor. Inom bolaget, en Norrlands Djup verkar passande till rådande stämning. Köar till kassan. En kille störtar in som ett jehu med ett högljutt - "Hej! Fan vad det é kallt idag". Tania mumlar genast något i sin lilla comradio, kan inte höra vad men killen blir genast uppfångad av en annan expedit inne i butiken, han blir vänligt avvisad utan att protestera. Han såg inte ut som någon slashas och verkade inte vara full heller, men han har väl betett sig illa vid något annat tillfälle, stulit kanske. Betalar, får telefon och slår mig ned på en stol utanför kiosken - ringer av, knyter om min ena sko.
Fortsätter slita sulor längs Ringgatan. Stannar till för att studera menyn till Pizzeria Dal Sud som ganska nyligen öppnat upp där Röda Nejlikan tidigare låg. Menyn är aptitlig, priserna överkomliga och det ser ut att vara ett trevligt hak att sitta på, man förstår att det inte är vilka skitpizzor som helst och vin och öl kan man också få. Killen som nyss blev avvisad från Systembolaget rundar hörnan vid Espresso House i "sällskap" med en gammal gubbe på kryckor, enträget tjatande på den gamle mannen som till svar ängsligt gnäller - "Nä men där é så mycke folk". Killen fortsätter - "Nä nä, där é inte alls mycke folk! Jag var där nyss, jag väntar precis utanför". Gubben vill inte, försöker staka sig iväg på sina kryckor men har inte en chans att komma undan, tjatet fortsätter hela vägen ner till Entré. Hem - fikar. Och nu är det tid att göra kväll. Hör Leif G.W. orera borta i tv´n. Polisens forpulede helikopter hovrar återigen ovanför hustaken, som den gjort i tid och otid, natt som dag den senaste tiden. Till vilken nytta kan man undra, ingen särskild enligt polisen själv. Brottsförebyggande? Det är iallafall ett jävla sätt att störa medborgarna på det där viset, folk blir nog bara oroliga och miljontals kronor kostar det. De borde väl kunna använda drönare tycker man. Dags att hacka lök.
Temperaturen ligger under noll så promenaden blir rask genom allén (Kungsgatan) och vips är man nere i stan. Motstår lockelsen att värma mig på Bullen, går till Emmaus istället, eller - gör ett försök. Folk har uppenbart tagit det där med återvinning och secondhand som årets julklapp på ivrigt allvar. Butiken är knökfull och kreti och pleti sliter i trasorna som om det vore sista chansen att lägga vantarna på begagnade lasor. Skulle faktiskt behöva en jacka men retirerar, pallar inte med fighten. Upp genom byen, Gustav Adolfs torg - Södergatan - Stortorget. Känner mig som en turist på besök. Förbi Petrikyrkan, genom Caroli till Östergatan. Tittar inom Oasen för en tropisk upplevelse. Blir sugen på en Ctenanthe, plantan ska tydligen vara bra både för den fysiska och den mentala hälsan, men tvivlar på att den skulle klara spatserturen till Värnhem och jag tänker inte betala taxi för en växt, skiter i det. Östra Förstadsgatan känns obekväm, även då man går på stenläggning märker man att marken är frusen. Styr stegen mot Direkten för att fylla på Jojo-kortet. Vid busshållplatsen en bit bort står "pälshoran" och besvärar en stackars yngling. Han ser ut att vilja sjunka genom jorden, lämna varat för intet, eller åtminstone att bussfan ska komma och rädda honom. In på Direkten, eller Ettans som det också kallas för, laddar kortet, ut från Direkten. "Pälshoran" är borta och gossen med, undrar om han kanske nappade.
BOOOMM... sa det vid tolvtiden igår kväll, strax därefter ljudet av utryckningsfordon, men de kom från tv´n (Wallander). Läser i morgonbladet att nån lekt med smällare ute på Rosengård, vinden måste ha legat på. Vit måndag, svart fredag... Tramsiga påfund, allt är ändå grått.
Stöter på M vid bankomaten. Några minuters kallprat, sen åt skilda håll. Slingrar planlöst via bakgatorna åt nordost för att hamna på Östervärnsängen. Ganska skövlat fast ändå frodigt men rätt så trist, för städat. Strövar runt en stund, skrämmer upp en kanin från sitt gömsle. Vänder helt om, har känt mig frusen ända sedan jag kollade kontot. Förbi Östervärns Antikvariat som inte hunnit öppna för dagen. Skit samma, det är ändå kul att kolla i skylten och så spar man lite på sin förmögenhet.
Fredsgatan berövar en som vanligt nästan den sista livsgnistan. Måste medge att Systembolaget ligger väldigt strategiskt till, när man väl tagit sig igenom omkringliggande "miljö" känner man ett starkt behov av att supa ner sig intill oigenkännlighet. Bäst att skynda snabbt igenom och runda hörnet till Drottninggatan. Noterar att Galaxy nappat på det generösa, eller rättare sagt desperata erbjudandet, att lämna lokalen mot en ersättning på 250.000 kronor. Man borde egentligen gett dem erbjudandet för länge sedan, oavsett skjutningar. Det är nästan skamligt att upplåta en lokal i ett så fint gammalt bygge åt sådan simpel verksamhet.
Rundar ett par hörn till - Döbelnsgatan, Kungsgatan. Cirkeln är sluten och det är hög tid för eftermiddagsfika. Kaffe, kaka och "Lassies hämnd" på ettan, en rafflande och nervkittlande historia. Det är en ruskig scen då den guldfebrige skurken har förgiftat Lassie (som bevittnat hur skurken tagit Jonathan av daga) och vovven kämpar för sitt liv. Tack o lov upptäcks Lassie i sin nöd av en liten valp och två indianbarn, de tar Lassie till Vita örnen som botar henne med besvärjelser och indiansk medicin. Sedermera tar Lassie hämnd genom att lura upp skurken i de isiga bergen och skrämma honom utför ett stup, varpå skurken mister livhanken.
Och molntäcket ligger sen flera dagar kvar som ett lock över stan, det är inte utan att tankarna går till Alfred Kubin´s "Den andra sidan", både i den ena och den andra bemärkelsen. Tar mig österut, förbi Kv Spårvägen som också ser grått och trist en sådan här dag. De enda färgklickarna är byggarbetare klädda i signalgult, som vankar omkring och - tvi vale - knegar. Fortsätter Celsiusgatan fram, mitt mål är ÖoB för att köpa BIC-tändare. Går omkring i butiken och glor ett tag, det försämrar väl inte humöret direkt men man blir inte särskilt munter heller. Har egentligen ingenting emot julen men förstår inte riktigt hur man lyckas med att göra allt julpynt så osmakligt, t.o.m. växterna för säsongen är fula, gräsliga julstjärnor, stinkande hyacinter, vulgära amaryllis och löjliga små enar, också den hysteriska julmusikterrorn ovanpå det hela. Köper ett trepack BIC-tändare för en tjuga - grön/blå/svart till färgen. För ett ögonblick funderar jag på att slinka in om Willys men nånstans får väl gränsen ändå gå. Östra Farmvägen och Industrigatan mot Värnhem. En avstickare till S:t Pauli Norra kyrkogård skänker lite frid i sinnet.
Ja, numer är det alltid med tunga steg man tar sig fram längs Ringgatan. Leken har tystnat. Ja, allt är borta och det är bara så. Man får väl skylla sig själv, kunde ha valt Lundavägen istället men det glömde jag. Får väl bara utstå vemmelsen på min väg till Entré. Enligt pressmeddelande har Trianon har lyckats med konststycket att hyra ut 4000 kvm på ovanvåningen till Extremezone AB (hyresavtalet är på tio år) som öppnat actioncenter, d.v.s. klätterväggar, parkour och sånt. "Unikt koncept" enligt Marie Möller, VD Extremezone AB, "helt rätt" säger Olof Andersson VD på Trianon. Tycker det låter lite väl bekant, och det där med lekland känns väl rätt så förlegat. Men vad fan, skiter det sig kan man alltid gå i konkurs. Än så länge har iallafall Trianon gjort en sak rätt, skippat "Plaza". Namnet Entré är inte så dumt om än helt missvisande. "Vakuum" vore o.k., eller kanske Reepaluska Palatset, det är ju faktiskt han som bär skuld för hela styggelsen. Handlar citrus och ingefära, det borde råda bot på förkylningen. Lite rom till en roddy vore nog också bra, men tycker inte att jag har råd. Fredsgatan - trampad och skövlad. Bort till Stadsmissionens secondhand. Idag kostar böckerna en femma styck så jag går igenom varenda volym, hittar inte ett skit förutom Piratens "Bokhandlaren som slutade bada", som jag inte har läst. Förbi Samurai - sushi med ingefära och wasabi to go. Te, honung och vitlök finns hemma, borde vara lämpligt rustad.
Längs allén - Kungsgatan. En tok kommer traskande, vilt gestikulerande och högljutt skrikande åt nån imaginär antagonist, eller kanske åt sig själv eller världen i stort, aggressivt och hotfullt. Folk vänder sig om, de som kommer i hans väg viker undan. Själv väljer jag det senare och tar vägen via Döbelnsgatan i stället för genom parken, ner mot kanalen. Några fiskare på andra sidan försöker fånga fisk. Är nära att bli nermejad av en virrpanna på cykel, trots att trottoaren är cirka fyra meter bred. Bruden ska tvunget både röka, dricka kaffe och babbla i telefon medans hon - högst bristfälligt - försöker manövrera velocipeden sin. Lite längre fram, en Johnny Rotten-tant på en parkbänk. Damen (uppskattningsvis i åttioårsåldern) ser tuff ut, stora mörka solbrillor och morotsfärgat hår, så grällt och intensivt att det får höstfärgerna att blekna. Paulibron - Stora Nygatan - Moderna Museet. Har sett fram emot att återse Rosemarie Trockel men blir besviken. Hon gick väl an på åttiotalet men så här trettio år senare känns det bara passé. Verk med kort livslängd helt enkelt, de senare alsterna väcker inget större intresse de heller. Man får allt krysta rejält för att kunna uttrycka sig om utställningen som en och annan kritiker eller "curator" gjort. Det är för övrigt av största betydelse att man i konstsammanhang säger utställningskurator på engelska. Enda behållningen av besöket på Moderna var att jag fick syn på en snygg brallis med fullt av fräknar i fejan. Södra Promenaden - molokna fiskare utan turen på sin sida. Östra Promenaden - inget napp där heller. Inom Netto - bananer, linser och tranbärsgele. Femton pers i kön som inte rör sig, sätter ifrån mig korgen och går därifrån.
