Ut i... Ja vad fan ska man kalla det - kvarteret? Knackar på J´s ruta på bottenplan, det är så det brukar gå till, é han hemma räcker han ut nycklarna och man får släppa in sig själv. Han ger sig inte till känna, inte hemma eller vill bara vara ifred. Död? Snopet, då jag har med mig ett par wienerbröd. Går runt hörnet med tanken att knacka på hos P, men P har skaffat en inneboende och då får man inte röka så jag skiter i det. Vidare till en helt folktom Rörsjöpark. Bänkar mig. Smaskar på medhavd kaffebröd och försöker undvika att få wienerbrödsflagor i knäet. Enstaka droppar, det går inte att kalla för regn men skänker ändå en slags behagligt vemodig atmosfär. Det slår mig att det är den elfte september. Något av en svart dag som för tankarna till tråkigheter som Mountain Meadows-massakern, att Ronny Petterson, Anna Lind och Chrustjov kilar vidare detta datum, helikopterolyckan i Ryd, att Kent Ekeroth föds... Regnet tilltar - lättar - tilltar igen. Har inget paraply men turligt nog en regntät jacka med kapuschong, papperspåsen med resterande wienerbröd håller jag innanför jackan så att den inte ska bli blöt och lösas upp, ungefär som om jag hade en revolver innanför västen, beredd att dra. Något slags jazz-jam på Anti på Drottninggatan - nä tack. Men deras evenemang nu på fredag den trettonde, med överskrift - Walter Benjamins hasch - verkar intressant, det är tydligen den första svenska översättningen av Benjamins essäer i ämnet. Författare och lärda har i alla tider gillat knark, åtminstone de som är bra - Dickens, Yeats, Baudelaire, Sartre, Artaud, Freud, Foucault... Listan är oändlig. Inom musik kan jag bara erinra mig ett undantag och det är PJ Harvey. Mot Netto. Hela gatstumpen mellan Drottninggatan och Fredriksbergsgatan är överbelamrad med diverse filmutstyr. En stillastående karavan av lastbilar med dito utrustning upptar större delen av Fredrisbergsgatan. Frågar en tös med signalgul väst om vad som sker - inspelning av en film för tv, Jakten ska den heta. Slår ett öga i Stadsmissionens tråkiga skylt, inget nytt förutom att de bytt ut den fula blå/vita plastfolien med texten: Stadsmissionens Secondhand, till en mer smakfull folie i svart och vitt. Väl hemma känner jag mig frusen och sätter på tevatten. Sätter på teven medans jag väntar på att vattnet ska koka. Svt visar "Hårt arbete - kova työ", del två av tre. Den vackra, melankoliska musiken passar dagen. En finska berättar om finnarnas tillvaro i Sverige på sjuttiotalet: - Även om man inget hade, det va alltid en flaska som gick runt. Det va en som dog på dansen. Vilken härlig död - tänk om man fick dö så - på dansgolvet. Anekdoten berättas med avsnittets enda leende. Knack knack - jag öppnar dörren. Hade vi inte avtalat tid hade jag nog blivit förskräckt, för D ser sinnessjuk ut, med vild, hatisk blick och dyblöt efter att ha cyklat i regnet som nu öser ner. Istället för hej säger han bara - fy fan, och stegar in. Efter en kopp te é han go igen.
Och i ett slag är det höst... Är tacksam för att väderleken för en gångs skull följer almanackan och att friska vindar blåst bort den kvalmiga augustiluften. Ska inte så långt, men kvällen är skön så jag beslutar att hämta flis från automaten vid Caroli i stället för AG Favör - huset. Går i sakta mak - dröjande steg. Så här strax innan åttasnåret är Värnhem redan ganska folktomt. En toka vimsar fram och tillbaka utanför Netto. Hennes långa blus eller allt för korta klänning blåser ideligen upp och avslöjar den nakna, groteska underdelen. Om fruntimret händelsevis råkar ha torsor på sig så är de djupt begravda i lager av späck - åsynen är anstötlig. La Trattoria ser lika mysigt ut som alltid, lagom befolkat med de vanliga stammisarna - får fundera på saken. Drottningtorget ligger öde. Den befarade skräckupplevelsen uteblir (!) när jag kollar kontot. Köper juice och feta på Malmborgs, mest för att det ska bli lite mer vits med promenaden.Tar andra sidan av gatan tillbaka, variation förhöjer. Ger fan i La Trattoria, jag kan göra min egen jävla pizza och om jag lägger på en rem hinner jag se Amazonas på K-kanalen. Köper pizzasallad på Amanos. Skyndar vidare för att införskaffa mozzarella till färdigpiazzan i frysen. Tre knarkare innanför glasdörren till den alltför upplysta portgången på Pilgatan. En är redan utslagen, de två andra sippar 7,2:or. Ett par andra olycksaliga sitter på marken vid zoobutiken och håller på med sitt, d.v.s. detsamma. Inom Hemköp och plockar åt mig en mozzarella, är på vippen att stoppa den i påsen men hejdar mig, hoppas de inte tror att jag norpat juicen och fetan. Hem. Hinner mecka pizzan med ost och kapris och skjutsa in den i ugnen, lagom till att "Tre episka floder" börjar. Amazonas - tetror och geophagus och jätte söta uttrar. Får lust att resa till Manaus.
Till Kungsparken med en deckare. Alla läser deckare så här års då hjärnan går på lågvarv. Malmö har nappat på trenden att inte slå gräset på stadens grönytor. Man vill vara snäll mot bin och fjärilar och främja pollinering av floran. Och det är ju bra, parker och grönområden har aldrig varit finare, nästan så att man får en naturupplevelse. Finner en bänk i skugga och rullar en cigg. En bit bort guppar en svan i dammen med några ganska stora ungar. Fyra personer står och fotar eller filmar dem, någon går och någon annan kommer till och rycker upp sin mobil. Fattar inte varför. Försjunker i Elmore Leonard´s "Pronto" och gillar tonen. Lägger ifrån mig boken när det är dags för nästa bloss. Lägger märke till en tok på andra sidan dammen som verkar ha fått fnatt, jazzar spastiskt omkring som i en mardrömsdans - en psykotisk liten Fritiof - för mycket droger och för mycket sol. Sol ja, traskar vidare när den berövar mig skuggan. Genom Gamla kyrkogården, över Gustav ner mot kanalen. Kanalkanterna är också orörda, här brukar man annars skövla överdrivit nitiskt. Genom Rörsjöparken. Det ser ut som om folk bara kollapsat här och var, fått dåndimpen eller blivit nedskjutna. Hälsar på en tös som jag känner igen men absolut inte känner eller vet vad hon heter, ändå hälsar vi alltid på varandra, har man väl börjat går det liksom inte att sluta. Man bör vara försiktig med vem man hälsar på. Rundar parken. Ena skyltfönstret till Anti är en veritabel orgie i jazzlitteratur - Mingus, Hampton, Billie och alla de andra. Det är nästan så att jag hör vansinneskakafonin av disharmonier. Rycker till mig Bruno K Öijer från bordet bredvid och tjuvläser ett kort poem. Det är omöjligt att ens läsa en mening av Öijer utan att tydligt höra hans röst. Netto - glass och bananer. Tanken är tokig redan från början, att köpa glass på Netto alltså. Det är ingen monsterkö men bruden i kassan gör allting fel och varje moment skall göras både två och tre gånger. Inser att glassarna börjar smälta och lägger tillbaks dem, nöjer mig med bananer. Tjejen framför mig envisas med att den gula paprikan visst är lite billigare än den röda. Hon ska ha en av var men kassörskan kan inte hitta priset på den gula, inte hennes kolleger heller för den delen. Kön suckar. Inte för än jag erbjuder mig att betala för hennes paprikor accepterar hon att punga ut med en krona extra eller vad det nu kan va. Mina bananer slinker förvånande nog igenom utan krångel.
Beger mig ut tidigt innan kvicksilvret får spel. In om Öppen Famn Second Hand - grabbar åt mig Hunter S thompson´s "The Rum Diary" (eller Romträsket som den heter på svenska) som jag pröjsar en tia för. Frestas av jordgubbarna i ståndet på Värnhemstorget men tycker att trettiofem spänn för en liter är lite för mycket. Senast jag köpte jordgubbar var på Möllevångstorget och då betalade jag bara femton spänn för en liter, förvisso polska bär men precis lika goda som svenska. Östra sidan av torget har lite skön skugga av träden så här dags, strax innan elva. Får lust att slå mig ned och bläddra i mitt nyinförskaffad bokverk, men just detta lilla mikrounivers är inte det mest gemytliga. På bänken bredvid jordgubbsståndet har en halvnaken och helzonkad brud säckat ihop, hon verkar ha spillt en ansenlig del av sin öl över klänningen såvida det inte är något annat, det ser ut som om hon gjort sin tramp stamp själv framför spegeln. En bit bort sitter såklart två tjommar och ölar, de är definitivt nedsölade av både det ena och det andra. Tar mig över Föreningsgatan, här kostar jordgubbarna tjugofem kronor och det finner jag skäligt, de är svenska och lika goda som polska. På Lundavägen passerar jag ännu ett heroinspöke, sjaskig klänning, död i blicken och en horribelt ful tatuering som sträcker sig över hela högerarmen. Jonkarna kanske gaddar varandra. Det började ju så bra med ett bokfynd men nu behöver sinnesstämningen vägas upp. Råder bot med en liten promenad på Östervärnsängen som är massivt prunkande. Dock inte så mycket lupiner i år. Har de redan blommat ut eller har man försökt bli av med dem? Ängen är ljuvlig men här finns inte precis någon bra plats att sitta, måste komma ihåg att införskaffa en tältstol. Efter tio minuter har jag återfått balansen och styr kosan mot Hemköp - fralla, wienerbröd och mozzarella. Tar en omväg via Östra Förstadsgatan och Exercisgatan till Rörsjöparken där jag finner lite skugga. Börjar läsa "Romträsket". Det är säkert en bra bok men redan efter ett par sidor inser jag att det måste måste vara Einar Heckscher som varit framme och förstört hela luntan med sin klantiga och undermåliga översättning - irriterande. Bläddrar tillbaka, jodå - Översättning Einar Heckscher. Kan ingen stoppa honom, hur många böcker ska den där klåparen få lov att förstöra? Läser vidare i frustration. Hunters skildring av ett varmt och svettigt San Juan överensstämmer väl med ett varmt och svettigt Malmö 25/6 2019. Fler och fler skrikande ungar som vill i plaskdammen och mozzarellan vill in i kylen och jag vill ha kaffe och wienerbröd... och rom. Lättar. Anländer mitt krypin. Sätter på kaffe och stänger alla fönster för att hålla värmen ute. Bläddrar runt bland text-tv sidorna. Läser att Irans president anser att ledningen i vita huset är mentalt efterbliven. Tja, det är väl knappast någon avvikande åsikt, snarast en truism. Men det är allt ett skojigt uttalande.
Temperaturen har återgått till det lite mer normala och det är tydligt att nattens regn och hagel gjort gott för mark och gröda. Har för övrigt lagt märke till att rapsfälten blommar två veckor för tidigt. "Saved by the bell" strax utanför Fredo´s, då telefon ringer. Uppringaren K vill inget särskilt mer än att snacka skit och varför inte, det är ju trevligt det med, åtminstone med K som fortfarande är bedrövad över Hammarbys nesliga fadäs. Babblar tills arm och öra tröttnar, under tiden tappar jag aptit på pizza på grund av åsynen av ett par fetlagda som slafsar i sig slizar utan bordsskick. Men det lilla breaket ger mig tid att inspektera den provisoriska lagningen efter nattens sprängning av Wokoholics entré. Faktiskt ett imponerande hantverk, plywoodskivorna är fint skurna och monterade, nästan som om det är tänkt att vara permanent. Tack o lov har Restaurang Kina och Grottan klarat sig undan skador, Fredo´s fick en släng av sleven i form av en krossad ruta - ingen större katastrof. En brud som var ute och rastade vovven vid tillfället fick visst något litet splitter, men inget allvarligt det heller. Ansamlingen av cyklar utanför Anti påminner mig om att det är nån slags vernissage idag, minns inte vad och känner mig på tok för asocial för att ta reda på det, vill inte skrämma räddhågade kulturungar. Till Samurai, har alltid svårt att gå förbi utan att beställa några bitar och en soppa. En trevlig pratstund med den rara gossen, och som vanligt duger inte mina pengar, får mer än jag beställt och blir nekad att betala rättmätigt pris - stort tack. En ledig plats på Broderstugans uteservering gör mig sugen på en öl. Frågar ödmjukt om jag får äta medhavd mat medan jag sörplar i mig en Hof - tveksamt men ok. Stammisarna bredvid diskuterar SAS-strejken. Fattar inte varför, de sitter ju här dag ut och dag in och inte fan reser de någonstans, bara in och ut ur dimman. Tvärs över gatan väntar en pappa tålmodigt på att den lilla dottern ska sluta stampa i vattenpölen. Hon verkar helt och hållit ha fastnat i sitt görande och jag kan tänka mig hur tålamodet övergår till "- att va fan!".
En liten tur i solen medans räkorna ligger på tining. Visst är det behagligt för en stund, men minnet av fjolårets värmeplåga gör sig strax påmint. Av med jacka, ner med keps. Tar tillflykt till Moderna Museet. Nostalgi - Warhol 1968. Ganska skralt men roligt ändå. Diverse text, publikationer, skivomslag och naturligtvis Marilyn och kossor med "factoryfierade" silverväggar som bakgrund. Pontus Hulténs svindleri med Brillo-boxar får ganska stort utrymme och Chelsea Girls går i loop. Warhols filmer är betydligt roligare att ha sett (vilket är en bedrift i sig själv) än att se, möjligtvis med undantag för Lonesome Cowboys. Vanligtvis händer det mer i biografsalongen än vad det gör i filmerna, somliga av dem orkade inte ens Warhol själv se i sin fulla längd. Fortsätter lapa sol längs Stora Nygatan och gör ett fruktlöst besök på Swop Shop. Tittar in på Loppis Lounge på Djäknegatan, undersöker om det står någon Andy Warhol i deras tavelrum - det gör det inte. Malmborgs i Caroli är alltid värt ett besök, om inte annat så bara för att kolla in fiskdisken och utbudet av vilt. Ja ja, en baguette för en tia är inte fy skam det heller. En gammal överklasstant i fånig hatt blockerar gången efter kassan medan hon studerar sitt halvmeterlånga kvitto. - Flytta dig! Tanten tappar hakan. Strax hör jag något upprört och förnärmat kackel, men då jag redan gått ett tiotal meter borde det uppfattas som om tanten står och kacklar rätt ut i tomma intet. Österut. Nere på Exercisgatan framför polishuset står en mindre församling och sörjer den folkilskne svanen som Malmö Kommun sköt ihjäl härom dagen. Svanänkan har förlupt boet och lämnat äggen där hän, på jakt efter en ny hane kan man tänka. Ja, folk är konstiga. I dessa dagar kan jag förstå om man tänker på Jesus eller sörjer Notre-Dame, men en sketen svan som uppfört sig illa ..? En bit efter Schougens bro infinner sig känslan av att komma "hem till byn", en förtätning av bekanta folk och fän. Räkorna har tinat men är fortfarande kalla och brödet är färskt. Rotar fram mitt luggslitna exemplar av "POPism The Warol´60s".
Och Netto bedriver oförtröttligt samma gamla lurendrejeri som vanligt - annonserar superklipp och kalaspriser på varor som inte finns till handa. Man får väl betrakta det som Nettos signum - lurendrejeri och allmänt svineri. Minns att de utlovade jättebilliga iPhones eller något liknande när de öppnade butiken här på Värnhem. Då det var dags att slå upp portarna var kön med teknikkåta youngsters vidsträckt, visst fanns det billiga manicker, men bara en fyra-sex stycken. Idag är det olivolja, rapsolja och choklad jag blir utan, får väl trösta mig med att jag slipper släpa på något. Funderar ett slag på Anti men skippar det, vädret är för fint, tittar väl dit imorgon istället då det är något författar samtal (kl. 19.00). Utanför Direkten på Värnhemstorget står en lodis på inlines och rotar efter fimpar i papperstorgsaskfatet. Bingo - en näve full. Passar på att ladda Jojo-kortet (som visst är på väg att försvinna) med en hundring, för att sen fortsätta österut på Sallerupsvägen. Förbi Orient Grill, Flügger färg, Socialförvaltningen... Genom Ellstorpsparken som är ödslig men vårlik. Östervärnsängen - pedantiskt ansad men spirande blomster, här o var starkt koboltbål partier av skillor, som påmålade impressionistiska skuggor. Höstgatan - Fredsgatan. Slinker in på bolaget för att tjacka en flaska cava till på lördag. Tjommen framför mig i kön är höggradigt berusad, svajig och kan knappt stå på benen, jag håller avstånd ifall han skulle trilla bakåt, hade jag brytt mig hade jag ställt mig nära för att i så fall kunna fånga upp honom. Killen i kassan, rolighetsministern som alltid snackar för mycket och leker med flaskorna, har inga problem med att sälja ett helrör vodka till tjommen, klockan är halvtolv på förmiddagen. Ser att den ganska nyöppnade frisörsalongen på Pilgatan fortfarande bara tar 79:- spänn för en klippning - varför inte. Blir nöjd, dels för att frisören fattar mina önskemål uttryckta på svenska och dels över resultatet, avböjer därav växeln på hundralappen. Så - med ens är man både snygg och god.
Temperaturen har återgått till det lite mer normala och det är tydligt att nattens regn och hagel gjort gott för mark och gröda. Har för övrigt lagt märke till att rapsfälten blommar två veckor för tidigt. "Saved by the bell" strax utanför Fredo´s, då telefon ringer. Uppringaren K vill inget särskilt mer än att snacka skit och varför inte, det är ju trevligt det med, åtminstone med K som fortfarande är bedrövad över Hammarbys nesliga fadäs. Babblar tills arm och öra tröttnar, under tiden tappar jag aptit på pizza på grund av åsynen av ett par fetlagda som slafsar i sig slizar utan bordsskick. Men det lilla breaket ger mig tid att inspektera den provisoriska lagningen efter nattens sprängning av Wokoholics entré. Faktiskt ett imponerande hantverk, plywoodskivorna är fint skurna och monterade, nästan som om det är tänkt att vara permanent. Tack o lov har Restaurang Kina och Grottan klarat sig undan skador, Fredo´s fick en släng av sleven i form av en krossad ruta - ingen större katastrof. En brud som var ute och rastade vovven vid tillfället fick visst något litet splitter, men inget allvarligt det heller. Ansamlingen av cyklar utanför Anti påminner mig om att det är nån slags vernissage idag, minns inte vad och känner mig på tok för asocial för att ta reda på det, vill inte skrämma räddhågade kulturungar. Till Samurai, har alltid svårt att gå förbi utan att beställa några bitar och en soppa. En trevlig pratstund med den rara gossen, och som vanligt duger inte mina pengar, får mer än jag beställt och blir nekad att betala rättmätigt pris - stort tack. En ledig plats på Broderstugans uteservering gör mig sugen på en öl. Frågar ödmjukt om jag får äta medhavd mat medan jag sörplar i mig en Hof - tveksamt men ok. Stammisarna bredvid diskuterar SAS-strejken. Fattar inte varför, de sitter ju här dag ut och dag in och inte fan reser de någonstans, bara in och ut ur dimman. Tvärs över gatan väntar en pappa tålmodigt på att den lilla dottern ska sluta stampa i vattenpölen. Hon verkar helt och hållit ha fastnat i sitt görande och jag kan tänka mig hur tålamodet övergår till "- att va fan!".
