På vinst och förlust, för jag har ingen aning om programmet, går turen mot Posthusscenen via Carlsgatan. Stöter på patrull. Pöbeln bildar en kompakt, ogenomtränglig vägg och lusten är som bortblåst. Lyckas iallafall tränga mig runt centralen, förbi busshållplatserna, tar cykelbanan via kanalen tillbaks till Värnhem. Finner mig en lugn och avskild vrå - Mamma Mia! Ja ja... Då har man åtminstone varit på Malmöfestivalen i år med. Fem minuter - mer än nog. Sippar på ölen. Det enda irritationsmomentet är den där jävla helikoptern som ständigt hovrar över stan, som om Malmö vore belägrat, vilket på sätt och vis är fallet.
