Först lite käk, sen en promenad. Med tankarna på annat håll bär benen mig per automatik mot Rörsjöparken. Ganska stilla och folktomt ikväll. Vid kiosken sitter en snubbe med sitt bohag i plastpåsar, klockan är halvåtta så jag antar att han missat sovplats på Stadsmissionen. Vid plaskdammen, två killar på en bänk. Den ene totalt utslagen, han skulle lika gärna kunna vara död (det är han kanske), zonkad bortom all vett och sans. Hans kompis som sitter bredvid röker en cigg och snackar i mobil, han verkar helt oberörd, men i deras krets är det väl ett normaltillstånd. I gräset bort mot träningsredskapen sitter en annan snubbe, också han med sitt pick o pack i plastpåsar. Det måste ha varit en osedvanlig tillströmning till Stadsmissionen ikväll. Det enda som sticker ut denna afton, det enda som verkar onormalt och konstigt, är en äldre man som står som står ute på gräsmattan och övar sin golf. Grått hår, propert klädd, eller... klädd som en golfare illafall. Ljusa byxor och lammullströja över skjortan, den obligatoriska handsken men ingen skärm på huvet. Framför sig har han ett tjugotal golfbollar utspridda, tillsynes utan något som helst system. Kommer att tänka på Bollmannen, som bara försvann. Det är nästan så att man saknar honom, det var alltid underhållande att se vilket uttryck hans mani tog för dagen, oftast så var det ju bollar. Kanske är det Bollmannens pappa som står där och puttar, slår det mig. Han kanske försöker locka fram sin bortsprungne son genom att fylla gräsmattan med bollar. Fan vet. Traskar vidare längs Exercisgatan förbi polishuset. En kille står och fiskar i kanalen, fast det är ju minst en månad tills abborrarna kommer in från Öresund, men det kan ju vara avkopplande ändå. Slussplan - Östra Förstadsgatan. En påtänd homofil dansar gatan fram, stannar till utanför Amanos och tar en flaxig, ryckig sväng om med sig själv, och promenad-dansar sen vidare mot mig. Han har klätt upp sig jättefint i tajta vita byxor, vit väst, nazistpolis-solbrillor, vita hörlurar och som pricken över I´et, en vit cowboyhatt. En scenen som skulle kunna vara hämtad ur Warhol´s "Lonesome Cowboys". Det verkar som att han försöker dämpa sin glöd då vi passerar varandra, men när jag efter ett tiotal meter vänder mig om har han åter igen förlorat sig i hängivet, sinnesrubbat dansande. LSD? Alla har väl sitt sätt att sätta lite guldkant på en trist torsdagskväll. Fiska, spela golf eller knarka. Själv tänker jag titta på The Walking Dead.
